Fernando Torres har ju gjort en del mål den senaste tiden som Mugge påpekade i gästboken. Därför lovade jag ett blogginlägg vid seger mot Blomstermåla. Och så blev det ju. Så därför. Här kommer det.
Som alla har sett har undertecknad inte varit närvarande mer än ett par gånger de senaste två månaderna. Det berodde först på en långdragen sjukdomsperiod och penicillinätande. Därefter på att jag gör min slutpraktik på journalistutbildningen och jobbar ständig kväll på sportredaktionen på Barometern.
Det här har medfört att jag först inte kunnat träna alls – ens på egen hand. Därefter inte kunnat träna med laget och därmed inte kunnat spela några matcher. (Dessutom har jag ibland inte möjlighet att ta ledigt för matcher).
Jag följde därför matchen mot Blomstermåla från jobbet i Kalmar där jag fick rapporter via sms. Spelare som missar matcher brukar säga att det är nervösare att följa matchen från läktaren än att vara på planen. Då har de fan inte följt matcher via sms!
Nervositeten som uppstår varje gång det durrar till i mobilen är tio gånger värre än att se matchen från läktaren. Sista 35 minuterna efter 1-2-målet var låååånga. Men när SMS:et om Tobbes 1-3 kommer, efter att man fått x antal sms om hur samma spelare bommat lägen, blir jobbet så mycket lättare. Åans frilägesutvisning väckte den värsta nervositeten igen innan den totala lättnaden infann sig när ”Slut” plingade till i mobilen. Riktigt gott!
Ruskigt viktigt för självförtroendet att få en seger. Som jag förstod det handlade det om just vad jag skrev inför säsongen. Krigandet! Nu ska vi kriga i 20 omgångar till.
På torsdag kommer det en överraskning på träningen. Nämligen undertecknad. Råkar vara ledig. Det ni.
Även på lördag är jag ledig. På något sätt lär jag därför synas på Hyltamalm under matchen mot Anneberg. Var det blir spelar inte så stor roll. Det är som sagt mycket värre att följa matchen i mobiltelefonen än på läktaren.
Tillsammans är vi starka FIF!
Vi syns!
//Peps
Inlägg (RSS)
Peps